Att bo på landsbygden innebär inte längre att bo i skogen. Skogen som gemensam livsmiljö är utmanad och som invånare är vårt inflytandet begränsat, om du inte äger skog. Produktionsskogarna breder ut sig och livsrum försvinner för både natur och människa. Skogen har inte alltid sett ut som den gör idag, det har inte heller vår relation till den. Sockenskogar var vanliga i Sverige från medeltiden till 1800-talets mitt. Den låg bortanför byaskogen och var en gemensam reserv för socknen. Den togs hand om och förvaltades tillsammans inom socknen och besluten togs gemensamt. Det var inte förrän laga skifte på 1800-talet som de flesta Sockenskogar försvann. Den tidigare gemensamma skogsmarken delades upp och därmed försvann en stor del av den gemensamma nyttjanderätten och delade omhändertagandet. Då ritade staten om kartorna och började med lagfarter dokumentera vem som hade rätt till marken. På så sätt cementerades det enskilda ägandet av skog och mark och Sockenskogen försvann. Nu är den tillbaka.